Jag ha skapat mitt eget Wonderland – en värld av sagor, myter, regnbågsfärger och mustiga kvinnor i papier mâché. Mitt hem och ateljé ligger i småländska skogen, där nätterna är svarta som sammet och månen är min gatlykta. Här lever jag med mina hundar, min katt och mina hästar, nära naturens rytmer och väderomslag.

Min väg hit var långt ifrån rak. Jag har gått genom år av kroppsförakt, ätstörning och terapirum där orden inte nådde in. Det var en ensam tid, och till slut började jag söka andra vägar – sådana som ofta kallas alternativa, men som för mig är det mest naturliga som finns: uttryckande konst och frigörande andning. Där, i färg, rörelse och andetag, började jag återfinna livskraften. Jag insåg att det liv jag levde inte var mitt, det var skapat av råd och bristande självkänsla, därför tog ja ett av mina största beslut. Att följa den inre kraft som kallade.

Jag lämnade universitetet, min lägenhet i Stockholm och tryggheten i sjukbidraget – och klev rakt ut i det okända med båda fötterna och brände broarna bakåt.

Min resa tog mig till Mellanöstern, där jag under flera år bodde – först utanför Jerusalem, på ockuperad mark, och sedan i Tel Aviv. Där, bland kulturkrockar och olivträd, fick min kreativa eld fyr på riktigt. En granne visade mig papier mache tekniken, och ur askan av det förtryckta steg min konstnärssjäl fram. Jag började skapa – först för min egen överlevnad, för läkning - sedan för att dela. Mitt första stora projekt blev ett träd, skapat tillsammans av israeler och palestinier. Det växte mitt i konflikten, som ett vittnesmål om vad skapande språk kan göra: förena där ord och politik går bet. Det var då mitt arbete blev min mission.