
Innan orden fanns formade människan sin värld med händerna. Lera, kol, sten, färg – allt blev språk. Expressive Arts är denna uråldriga rörelse där skapandet själv får tala. I händer som formar, i linjer som söker sig fram, i ytor som får spricka upp för att något nytt ska träda fram. När något inte längre går att säga, kan det målas, ristas, sjungas eller formas i lera tills det hittar sin sanna form.
RawArt är även outsider art, vi tillåter skapelser födas i kontakt med skaparkraften som inte kräver konstskola.


Sagor och myter är inte flykt från verkligheten – de är portaler till den. De talar samma språk som kroppen: symboler, bilder och rytm. I skapande processer kan de användas som redskap för att gestalta det vi inte uppfattar och förstärka både intuitionen och inre kraft.
Sagan speglar denna mänskliga resa – fallet, prövningen, sökandet och återkomsten.
Genom att arbeta skapande med mytens bilder får vi möjlighet att se vår egen berättelse utifrån, utan att fastna i dess sår, i skam, i bristande självförtroende. Vi hittar en röst inom oss.
Myterna visar vägen när kartan saknas och ger oss mod att stiga in i ny terräng där livet inte längre handlar om att överleva, utan om att leva med medvetenhet, skaparlust och inre frihet.
Att kladda, trycka, blanda, forma – och låta fingrarna tänka snabbare än huvudet. Här får fantasin vingar. Du börjar med en tanke och slutar någon helt annanstans. För skaparkraften vill inte hålla sig på plats – den vill expandera, ta luft, spränga gränser och läka det som håller sig undan.
Papier-mâché lär oss släppa vår skapande förmåga (även om den inte finns) för att låta skaparkraften ta över roddret. Det skeva, sneda och ofärdiga bär mer liv än det perfekta. Det är där det händer – i mellanrummen, i kladdet, i skrattet. Allt som behövs är dina händer, lite lim, och en vilja att låta något nytt ta plats.


Andningen är livsrytmen som tillsammans med hjärtats rytm förse ditt liv med energi, vitalitet och mening.
Den inre bohemen är inte rädd för smuts under naglarna. Hon blandar pigment tills de får liv, låter penseln bli en förlängning av känslan. Hon bygger nya världar av det som gått sönder, syr samman bitar till en helhet som bara hon förstår. I hennes värld finns inga färdiga svar – bara processer som pågår. När du samarbetar med henne blir skapandet ett möte mellan det kända och det okända, mellan jordens material och själens hunger.
Hon rör sig i gränslandet mellan disciplin och kaos, mellan det intuitiva och det handfasta. Hon påminner dig om att skapandet inte handlar om resultatet, utan om relationen till själva rörelsen. När du lyssnar till henne väcks något ursprungligt – en skaparkraft som minns vägen, även när du tappat den.












"När du berör en sak med djup närvaro,
berör du allt." – Thich Nhat Hanh
Under våra fötter börjar det nya
Förändring föds inte i maktens salar och deras handslag – den spirar i marken under våra fötter.
Vi är gräsrötter, samhället formas i grunden inte av politiker, utan av våra rörelser, våra ord, våra andetag, köpvanor. Där rötter möts växer liv, av vanliga medborgare som säger nej till orimliga levnadsvillkor vi själva är medskapare till. Stress till exempel som skapar sådan oreda.

Innan vi kan skapa fred utanför oss måste vi möta slagfältet inuti. Det är där de tystare vapnen finns – rösten som säger du borde, du måste, du får inte. Den som trycker ner, gnäller, anpassar, väjer för konflikt. Ingen håller pistolen, ändå lever vi som på minerad mark, rädda att trampa fel, rädda att väcka något som rubbar ordningen, att bli uteslutna ur flocken.
Det inre kriget är mikrovärlden – och dess rörelser formar makrovärlden.
De tvingande krafter som håller oss små blir till samhällsstrukturer, system och tystnad. Den verkliga revolutionen börjar därför inte i demonstrationer, utan i kroppen. När vi vägrar spela med längre. När vi andas istället för att bita ihop. Sätter våra attityder, frågeställningar, skepsis, förutfattade meningar och var skapande handlingsförmåga i rörelser istället för att skaka på huvudet åt allt elände.
Yogan inte bara påminner oss om något större utan försätter oss i ett större sammanhang. Att andetaget vi tar just nu delas med allt levande – trädens gröna lungor, havens rytm, djurens rörelser. Vi är inte separerade, vi är i ständig cirkulation med och av liv.
När vi tillåter andetaget att bli djupt, bryter vi den inre lojaliteten med rädslan. Vi låter syre, liv och klarhet tränga in där kontrollen bott. Vi inser att ingen är för liten för att ska skillnad, för tillsammans blir vi en samhällskraft som ruckar gamla system.
Skapandet är vår handling, vår protest, vår bön. När händerna formar, målar, skriver, öppnas sprickor i systemet – både inuti och runt oss. Det som var fast börjar flöda. Det som tystnat får ton. det bristande självförtroendet och svaga självkänslan skakar av sig dammiga föreställningar om oss själva och låter skapelsens flöde leva igenom oss.
Vi gräsrötter förändrar världen utan tillstånd, utan uniformer.
Vi gräsrötter är jordens nervsystem.
Vi gräsrötter är framtidens mylla.
Fredens Liljor
🌸Sofi






© Copyright 2025 Alvalo