“Motståndet sitter inte i vägen, det står och pekar: här finns något du inte längre kan ignorera.

Har ditt nervsystem lindat din kreativa förmåga i sitt skruvstäd?

Det sympatiska nervsystemet är en gammal väktare. Det håller koll, håller ihop, håller dig inom det som går att förutse. Men det har en begränsning som sällan pratas om: den delen av hjärnan har ingen fantasi. Den kan inte föreställa sig vad som händer om du släpper taget. Den ser inte vad som kan öppna sig. Den kan bara upprepa det den redan känner till. Det spelar ingen roll om dina vanor tar knäcken på dig och håller dig på behörigt avstånd från dina drömmar.

Så du samlar dina anledningar och håller dem inom räckhåll ;

Inte råd.
Inte tid.
Efter sommaren/nyår.
När det lugnat sig.
När jag blir pensionär.
När jag vet vad jag gör.

Tryggt.
Förutsägbart
Håller dörren på glänt - men tar inte steget.....
Känslan lurar dig på tiden, dopamin ja visserligen...för DÅ minsann - kan ge en strimma hopp - men är inte det samma som att hoppa eller ens ta ett litet steg.

Kreativiteten håller sig inte inom ramarna

När du släpper på skapandet, på riktigt – när pennan får röra sig utan att du stoppar den, när de röda bockarna från skoltiden ryker och du rör dig lekande med grammatiken, komma tecken, utrop och punkter – då släpper perfektionisten/Riddar Blåskägg) greppet och kreativiteten som ofta förväxlas med artisteri får fria händer.

En ny version av dig börjar ta form - ett mer variationsrik du .

Inte som en plan.
Som en rörelse.

Och med den kommer sådant du inte kunnat tänka fram:
nya idéer
nya sätt att arbeta
nya vägar till pengar
nya kontakter
nya riktningar

Det är inte magi.
Det är vad som händer när energi inte längre hålls nere.

För när du håller tillbaka den livskraften kostar det.

Det sätter sig i kroppen.
Som spänning och smärta
Som trötthet som inte går att vila bort.
Som sömnproblem.
Som irritation.
Som tvång att shoppa, dricka alkohol, ätstörning....lång lista.
Som ensamhet fastän du har människor runt dig.

Du kan fungera.
Absolut.

Men du lever inte fullt ut där.

Du är en del av skapelsen, och skapelsen rör sig. Den bryter mönster, öppnar lås, löser upp sådant som stått still för länge. När du skapar är det inte bara “något du gör” – det är något som rör sig genom dig och frigör gamla elaka tankar om dig själv, de röda bockarna under skoltiden, knutar av skam och de märkliga beteenden som de skapar som ärvs genom generationer som inte är dina - egentligen.

Och ja – det kräver något. LEK och MOD utan det skulle vi fortfarande leva på steppen - och det finns! Jag lovar!

SommarRetraten är för dig som är hungrig...

Som vill ha mer ut av livet - testa vingarna.
Som vill fylla på.
Som vill bygga en tillitsfull, varm relation till dig själv och Din kapacitet.
Som vill få igång mer levande energier och tillit till livets processer.

Komma i kontakt med din egen skaparkraft, din fantasi, din kropp, ditt uttryck – som finns där och väntar på Dig.

Här får du utrymme att släppa på det som håller tillbaka, låta det som vill fram ta form och märka vad som händer när du inte håller igen.

Inte perfekt.
Men sant....

Och kanske är det här den mest ärliga frågan av alla men som undviks av de flesta - är :

När det är dags att lämna över andetagen för sista gången –
vill du känna att du höll ihop livet…

eller att du levde det?